Känner du till en vän?

Schopenhauer på Finlands lyckligaste strand

En av sommarens varmaste dagar befann jag mig bland Yyteris dyner. Det finns inget bättre ställe än stranden att observera den mänskliga naturen. Jag fylldes av avsmak för det oändliga havet med sina salttunga ögon och jag noterade att jag var den ende som försökte undvika dess stirrande blick. Soldyrkarna på stranden – unga och gamla, familjer och älskande, skrattande barn – var dårar som försökte njuta av livet. Skratt, vattensporter, glass och iskall öl.

Avsmaken jag kände var överväldigande då jag tvingades bevittna den här allra sorgligaste typen av verklighetsflykt – människor som låtsas känna glädje i livet. De här dårarna kommer att stå med tårdränkta kinder inför existentiella kriser mellan de rena lakanen på något av de lokala inkvarteringsetablissemangen. Även den soligaste av dagar följs av en mörk natt.

Utom på sommaren. Surfa som om det inte fanns någon morgondag, golfa som om livet alltid närmar sig det sista hålet och häng kvar i repen i den lokala klätterparken som om de är de sista spindelvävstunna trådarna som binder dig vid livet. All lycka förgås till slut och kvar finns endast människans skam.